varför avslås min förklaring i EU-informationssystemet

En avvisning beror nästan alltid på ett tekniskt eller formellt fel

En due diligence-deklaration avvisas i EU:s informationssystem när systemet upptäcker ett fel i de inmatade uppgifterna, inte på grund av någon bedömning av själva innehållet i riskbedömningen. Tänk på en geodata-plats som inte har levererats korrekt, en GN-kod som inte motsvarar den angivna produkten, ett referensnummer som inte stämmer, eller obligatoriska fält som lämnats tomma. Systemet kontrollerar fullständigheten och konsistensen i dossiern som är uppbyggt kring leverantörer, ursprungsländer och parceller; vad som inte är i ordning där kommer fram vid inlämningen. Vilka uppgifter som exakt efterfrågas beskrivs på sidan om vilka uppgifter måste jag fylla i en due diligence-deklaration, och ordningen för inlämningen finns beskriven på sidan om hur lämnar jag in en due diligence-deklaration till EU:s informationssystem.

En avvisning betyder inte att den underliggande riskbedömningen har förklarats vara bristfällig; det betyder att deklarationen i sin nuvarande form inte har godkänts av systemet. Efter en avvisning kan deklarationen justeras och lämnas in på nytt. Det viktiga här är att en justering och en ny inlämning skiljer sig från att ändra eller återkalla en deklaration som redan har godkänts och fått ett referensnummer — det senare är en annan process, beskriven på sidan om kan jag ännu ändra eller återkalla en inlämnad due diligence-deklaration. Den som låter inlämningen göras via en tjänsteleverantör med en befullmäktigad nyckel gör klokt i att efter en avvisning fråga vad systemet exakt har återgett som felmeddelande, så att justeringen är riktad.

Vad detta baseras på: systemet i förordningen

Förordning (EU) 2023/1115 förpliktar marknadsaktörer och handlare att lämna in en due diligence-deklaration innan en produkt släpps på marknaden eller exporteras, och kopplar till det kravet att deklarationen innehåller de uppgifter som EU:s informationssystem för skogsskyddsförordningen kräver. Själva registret är platsen där den tekniska valideringen sker: systemet bedömer om deklarationen uppfyller den fastställda formen och de obligatoriska fälten, oberoende av den innehållsmässiga riskbedömning som marknadsaktören tidigare har utfört enligt sin egen procedur — dessa steg förklaras på sidan om hur gör jag riskbedömningen som EUDR kräver av mig.